Allt fler intresserar sig för 24-timmarsseglingarna i Stockholms skärgård. ”24-timmars” är en distanssegling där det gäller att segla så långt som möjligt utan uppehåll under en bestämd tidsperiod. En kappsegling?, tänker du. Nej, inte riktigt, mer som en navigationsövning.
Varje besättning väljer själv om de seglar 12, 24, 48, 72, 96 eller 120 timmar. Det finns inte någon bestämd seglingsbana, i stället väljer besättningen själv väg genom att välja ut några av ett hundratal rundningspunkter. Varje punkt får besökas högst två gånger. Det gäller att hinna segla så långt som möjligt och vara tillbaka i tid. Besättningar som kommer i mål för sent får distansavdrag.¨
Eric Nordlund, Anna Eriksson och Axel Gemvik från Norra Lidingö Scoutkår under 48-timmars, hösten 2004.
Seglingarna började i mitten av 40-talet för att främja gott sjömanskap, långfärdstrim och färdigheter i navigation. Det var delvis en reaktion mot kappseglingarna som blivit för inriktade på teknik och extrema båtkonstruktioner. Under ”24-timmars” ställs större krav på strategi, ha koll på väderprognoserna och bra rutiner ombord.
Seglingarna startade i Stockholms skärgård och det är också här som de flesta deltagarna finns, drygt 200 båtar startar varje år. Seglingarna genomförs runt Sveriges kuster och i Mälaren och Vänern. Deltagarna för själva loggbok över rundningar och noterar när de möter andra deltagare. Loggböckerna skickas in till arrangören, Svenska Kryssarklubben, som sammanställer resultaten.
Emil Ring är seniorscout vid Norra Lidingö Sjöscoutkår. Här står han vid rodret under en 48-timmarssegling i fjol.
Christer Forsgren har seglat 24-timmars sedan 1962 och är medlem i arrangörskommittén. — Det är ju inte en traditionell tävling, men även ”24-timmars” andlige fader, Åke Améen, jämförde sina distanser med övriga deltagares. Åtminstone när han hade gjort lyckade seglingar.
I Stockholms skärgård genomfördes årets vårseglingen under ruggigt väder sista helgen i maj. Flera båtar avbröt seglingen när en åskfront passerade, men det ska man inte se som ett nederlag. Grundaren, Åke Améen sa själv:
— Som gott sjömanskap kan räknas att man inte fullföljer en 24-timmarssegling på grund av för hårt väder, slocknade lanternor eller andra omständigheter som medför att man inte kan genomföra seglingen regelrätt.
Sista helgen i augusti sker höstseglingen, håll utkik efter segelbåtar som dygnet-runt-seglar med orangea vimplar, ett kännetecken för att besättningarna ska känna igen varandra.
Malin Holgersson är seniorscout i Norra Lidingö Sjöscoutkår och har deltagit flera gånger ombord på scoutkårens Maxi 95:a. Hon tycker att 24-timmarsseglingarna är lärorika och utvecklande.
— Eftersom man går i pass så lär man sig att arbeta under dygnets alla timmar. När man seglar med familjen är det ofta så att föräldrarna styr, de seglar lite under dagen, för att sen lägga till i en vik över natten. Här har du eget ansvar över båten och att allt går rätt till, du kan inte låta pappa ta över. Du måste köra ditt pass även om det blåser kuling.
Men det är inte alltid som det är tufft väder. Seglarna rapporterar ofta att de sett havsörnar och sälar.
— En riktigt härlig upplevelse var när under fjolårets vårseglingen när jag var skeppare mellan tre och sex på morgonen, berättar Malin. Det var mycket rått och kallt, men runt klockan fem, när vi vi passerade Söderarm, gick solen gå upp i horisonten. Molnen försvann och solstrålarna träffade våra kalla kinder. Det var helt underbart.
Under 24-timmarsseglingen i fjol råkade Hasse Bauer och Christian Lizell för en incident och fick rigga en alternativ skotning av storseglet.
Hasse Bauer är proffsseglare som provade på 24-timmars i fjol höst. Han gastade på en liten segelbåt av typen H-båt.
— För mig var det ett möte med något som jag aldrig gjort tidigare, säger Hasse. 95% av all min segling gäller att segla så fort som möjligt. Här var det en mysig gemenskap, både i båten men också mellan båtarna. Det känns som medtävlare, inte motståndare.
En viktig del av 24-timmars är navigationen. Här sköter Stefan Pettersson navigationen och Hasse Bauer seglingen.
Artikeln publicerades i Skärgårdssiftelsens tidskrift, Stångmärket
Text: Stefan Pettersson
Foto: Thom Brolin, Christian Lizell och Alexander Woll
Lämna ett svar