Det var en erfaren samling herrar som samlades på bryggan i Åva för att genomföra årets 48-timmars. Vi känner varandra sedan länge och har seglat tusentals sjömil tillsammans. Bror W, Lasse B Erik F. Båten Vindälva är också densamma sedan decennier.
Morgonen var strålande vacker när vi åkte med bilen hemifrån, men sval – bara tre grader klockan sex i morse. Vid halv elva var all personlig utrustning undanstuvad på sina tilldelade platser. Lätta skyar hade börjat dra upp när vi startade med motorgång mot startplatsen.
Den lätta brisen hade vridit från sydväst till nordväst. Vi lade oss i lä strax utanför bryggorna vid Fridhem på Gåsölandet. Med avstängd motor låg vi och drev medan vi avnjöt Lasses burgundiska köttgryta. Solen sken till och från och temperaturen var uppe i behagliga 15 grader.
Medan seglen hissades gick vi för motor till startområdet vid Rönnskär utanför Saltsjöbaden. En stund efter start fick vi till gennakern ordentligt och fick god fart. Snart nog bar det emot och ökade. Med viss svårighet kunde vi bära gennakern på den branta bogen.
Halsen fiskade i babordslanternan som gick sönder. Glaset for i sjön, kvar satt plåthöljet, som med sina skarpa kanter rev fula revor mitt fram i gennakern. Lampan hängde och slängde i sin sladd.
När vi lyckats pressa oss förbi Klacknäset och rundat Grönö fick vi falla av till plattläns med kurs på Stavsnäs. Om det var för brant på förra bogen blev det nu för platt och gennakern stod väldigt instabilt. Den fick ändå dra ända upp till Kudoxa, där vinden vände 180 grader – liksom vi. Vi seglade tillbaka i eget spår i Rödlögaleden med fortsatt instabil gennaker. Strax innan vi rundat Morsken på väg söderut hade mörkret tätnat och gennakern togs ned (för resten av resan, kom det att visa sig). Den fortsatta färden gick via Farfarsgrundet genom den obelysta leden norr om Sandhamn (litet spännande var det allt) till Revenge och Alma. Vid Revenge låg ett större lastfartyg med full däcksbelysning och bländade oss. Det lyste som ett helt tivoli. Trots att vi med hjälp av GPS visste att vi styrde rakt på Almagrundets fyr, kunde vi inte se något fyrljus. En kontroll med Stockholm Radio på VHF klargjorde att fyren var ur funktion, dock kunde vi se fasadbelysningen nästan ända från Revenge.
Månen skymtar mellan molnskyar som tätnar. Vi har plattläns och är på väg mot den för året nya punkten ”Ost Huvudskär”, en hydrografisk boj som ligger utomordentligt väl till som 24-timmarspunkt, 20 M rakt öster om Huvudskär. Dit kommer vi i gryningen. Natten har varit daggfri och termometern har inte krupit under tio grader. Vi gör god fart mest hela tiden. Undantaget är en timmes stiltje en bit söder om Almagrundet.
Bojen visar sig vara en liten tanig gul sak med diverse instrument monterade på tre ben, ca tre meter hög. Runt bojen sticker tre ännu tanigare gula specialprickar upp ur vattnet.
Vi fortsatte mot Kopparstenarna och Gotska Sandön. Under eftermiddagen var det vackert väder, ca 13 grader och N ca 4 – 5 m/s.
Vi var litet för sent framme vid Sandön för att våga fullfölja den ursprungliga planen att sträcka ända till Hallshuk på Gotland. I stället vände vi, prick klockan tolv på dagen, norrut tillbaka till Kopparstenarna. Redan strax efter rundningen vid Sandön började vinden vrida mot nordväst och väst. Hade vi försökt gå in mot kusten därifrån hade vi hamnat nere vid Kungsgrundet utanför Västervik. Vid halvfyratiden rundade vi Kopparstenarnas ostboj för andra gången. Vinden hade vridit till sydväst och blåste med ca 5 m/s, vi kunde sätt kurs mot Stockholms skärgård. Bara 30 minuter senare ökade vinden plötsligt till 8 – 10 m/s. Genuan rullades in nästan till tredje märket, stormfock. I storen tog vi först in ett rev, men tyckte att två nog inte skulle skada. Revlinan till andra revet fastnade i bomnocken och gick varken att få hem eller loss. Vi var tvungna att ta in även rev tre. Detta visade sig snart vara alldeles lagom.
Vi närmade oss Huvudskär i solnedgången och det gällde att hitta en taktik för natten. Hård vind rådde och värre var att vänta. Buden var flera. Ett var att kryssa i medvind norrut mellan punkterna Huvudskär, Ost Huvudskär, Demban och att sedan via Alm gå in till Sandhamn och hem. Ett annat var att gå in i Gålöviken och huka för ovädret, så som vi gjorde utanför Ljusterö för ett par år sedan.
Slutbudet blev att gå in på Mysingen och känna efter, att ligga kvar ute i den gropiga sjön var en majoritet emot. I tätnande mörker lotsade Bror in oss genom den militära Tröja-leden och vidare genom Långbälingsund in på Mysingen där vi kunde styra rakt på rundningspunkten vid Mysingsholm. Därifrån fortsatte vi norrut i nattmörkret mot Stora Rotholmen och kände inget behov av att söka skydd. Åter platt läns och trots bottenrevade segel gjorde vi stundtals över tio knop på loggen. Det blåste nog kulingstyrka i byarna. Efter att Stavsnäsmasterna rundats för andra gången denna segling gick vi norrut över Kanholmsfjärden och in till Gällnö Port. Klockan var 02:50 och vi vände hemåt. Nu började det komma litet grått ljus i det kompakt mörka. På återvägen rundade vi Startplats Stavsnäs innan vi gick till Radiomasterna för tredje gången. Man får inte räkna sträckan till tredje rundningen. Det passade därför bra att just sträckan Stavsnäs – Radiomasterna bara är 1,5 M, en av tabellens allra kortaste distanser.
Över Nämdöfjärden fick vi kryss och tidvis, när det ännu var tidig morgon, regn. Men trots att det såg mycket hotande ut kom det sedan inte mer regn under resten av seglingen.
Rönnskär nåddes klockan 10:21, två timmar för tidigt men ändå med nästan 200 M i kölvattnet, en trött vakt tyckte det kunde vara nog och seglade hemåt mot Åva. Efter en stund kom en nymornad och pigg Erik upp och säger att vi naturligtvis skall runda Finnklippan också. Det ger oss 6,8 M till och vi hinner ändå i mål innan tiden går ut. Sagt och gjort, 11:54 gick vi i mål för andra gången. 30 minuter tillgodo och totalt 247,3 M i resulterande distans vilket ger 218,8 M i plakettdistans.
Trots gott resultat i årets segling har ingen i besättningen kvalificerat sig för någon ny plakett, men en stolt skeppare har tagit ett steg upp på Maratonlistan och står nu på tredje plats inom Stockholmskretsen. När vi hade kommit till hemmahamnen, fått allt undanstuvat och satt i bilen, då kom regnet.
Av Christer Forsgren, skeppare på Sveakryssaren Vindälva.
Lämna ett svar