Under helgen 28-29 augusti gick höstens 24-timmarssegling. Stefan Pettersson seglar H-båt och bjöd in Hasse Bauer att gasta.
När jag seglar 24-timmars rekryterar jag gastar bland mina kompisar som seglar lite till och från men som inte har egen båt. Ibland får jag ihop en besättning där ingen seglat 24-timmars tidigare.
I år fick jag ihop en toppenbesättning. Två av mina gastar, Thom och Christian, är vana seglare och har gastat på 24-timmars tidigare.
Den tredje gasten hade inte seglat 24-timmars men väl mycket annat, Whitbread, Fastnet 79, Trimaraner och turer till Antarktis. Tredjegasten är Hasse Bauer.
— För mig var det ett möte med något som jag aldrig gjort tidigare, säger Hasse. 95% av all min segling gäller att segla så fort som möjligt. Här var det en mysig gemenskap, både i båten men också mellan båtarna. Det känns som medtävlare, inte motståndare.
Aldrig har jag haft så bra trim och fart på skutan. Vi hade knappt hunnit skära startlinjen vid Stavsnäs förrän Hasse undrade varför inte spinnakern var uppe. På väg ut mot Farfarsgrund vid Sandhamn fick vi en god lektion i segla högt med spinnaker och läsa sjön för att se byar där vi kunde ta höjd.
Under kryss över Brandfjärden och Bulleröfjärden planade vi ut mina gamla bukiga segel som jag inte trodde möjligt. I och för sig till priset att vi bröt av skotbalk och skotskena och fick rigga en nödlösning. Under kryssen mellan kobbar och skär fick Hasse kompromissa om hur långt vi skulle segla på varje bog:
— Först var det en liten krock för mig, jag är van att utnyttja varje sekund för att hålla fart i båten. Vi har instrument och datorer som ger oss siffror och grafer på hur vi seglar och vad vi kan göra bättre. Här är navigationen så överordnad farten i båten.
Under natten seglade seglade vi från Mysingeholm till Tvikobb via Rönnskär. Hasse säger:
— Det var en jättemysig segling med fullmåne. När vi mötte ett gäng på kryss vid Stavsnäs lyste de på sina oranga vimplar och segelnummer så vi kunde identifiera dem. Det är kul att möta båtar som kommer för konstiga bogar och fundera på vilken punkt de är på väg till.
När vi går i mål efter 23 timmar och 15 minuter frågar jag Hasse hur han tycker att 24-timmars skiljer sig från vanlig kappsegling.
— Det var en skön känsla att få ta ner hornen från pannan och njuta av seglingen. Jag har stor respekt för alla som seglar 24-timmars, både inomskärs och utomskärs, och både navigerar och seglar snabbt.
Av Stefan Pettersson. Ursprungligen publicerad i Omkretsen
Lämna ett svar