Vårregattan 2020 på Västkusten

Vårregattan på Västkusten genomfördes med avslut under helgen 2020-06-05 – 2020-06-06.

På fyra dygn, eller 96 timmar som vi föredrar att kalla det, hinner man mycket och även långt. Ombord på Tootiki så unnade vi oss förmånen att segla ett 96-timmars i samband med vårens vanliga 24-timmarssegling.

Thomas Lundgren samlade ihop vänner från olika håll för en trevlig segling där man verkligen hinner umgås och uppleva allt vad havet har att bjuda under nästan en vanlig arbetsvecka. Målet var också att ha gemensam målgång med övriga 48-, 24- och 12-timmarssegare på lördagskvällen i Lerkil.

Knappt hade vi hunnit starta vid i Långedrag (22) förrän det smällde till i babordssidan. Det gick så snabbt att varken vi eller besättningen på en jolle, en 49er, som seglat in i Tootiki hann att reagera. Vi blev alla nog alla lika förvånade. Inget mer än stolthet skadades och vi kunde lugnt segla vidare söderut i den svaga vinden. Då slår besättningen larm om att det luktar ”spårvagn” dvs bränt. Vi lokaliserar det till en skadad kamerakabel. Denna kopplas lätt bort då Tootikis elcentral är lika välordnad som mäktig.

Solnedgång någonstans i Danmark.

I den ljumma soliga kvällen glider vi under muntert samtalande vidare ut på Kattegatt och solen går glödande ner i väster. Fast bara nästan för den röda strimman flyttar sig bara norrut och det blir lite skumt, definitivt inte mörkt, innan solen gör entré i öster och en ny dag gryr. Det är stilla och vackert men så värst mycket distans blir det inte seglat under onsdagen. Hela eftermiddagen ligger vi helt stilla norr om Varberg. Först sent på onsdag kväll kommer den utlovade vinden från SO till OSO och vi kan få fart söderut.

Vår taktik är att segla söderut ner till Själland och om möjligt mot Öresund för att kunna segla undan vind under den styva kulingen som spås från sydost. Taktiken är en helt avgörande del av 24-timmars och det gäller att lägga upp ett spår som både ger bra distans och som samtidigt ger besättningen andrum och god nattsömn.

Med seglingsbar vind seglade vi vidare söderut ända till dess vi hade 2 M kvar till Själlands Oddes Havn (3178). Då griper danska flottans fregatt in! Vi blir uppropade på VHF och får mycket tydliga instruktioner om att inte gå längre västerut. Det handlar inte om danskarnas Coronablockad av svenskar, utan om skjutövningar. Detta är något som vi inte alls har lust att ifrågasätta så vi skotar in till dikt bidevind och seglar fram till nästa tänkta linje bort mot 3161. Värt att notera är att vi blev anropade som ”det svenska segelfartyget på kurs 200 grader ca 4 M från Själlands Odde Havn” trots att vi hade en väl fungerande AIS ombord där både MMSI och båtnamn tydligt framgår. Hur svårt kan det vara?

Nu kom den utlovade kulingen från SO och vi får nytta av vårt lovartsläge och kan segla undan med vinden. Det går raskt norrut förbi Hesselö och Anholt upp mot Läsö ränna. Farter på upp mot 14 knop noteras men det är svårt att fröjdas över detta när inte alla ombord mår bra. Stackas Linnea som gör sin första riktiga segeltur är den första som drabbas men fler följer. Ingen har det bekvämt men allt fungerar tack vare en mycket välfungerande båt och goda förberedelser. Vi får alla sova och vila ordentlig då vi seglar med tre vakter. I dessa lägen gör genomtänkt och lättillgänglig mat och dryck stor skillnad. Ett paket smörgåsar och dricka under sprayhooden är ovärderligt!

När det blivit fredagsmorgon har vi nått vattnen utanför Fredrikshamn. Här är det ofta strömt och denna dag är det extremt strömt utanför Hirsholm. Jag tittar för mycket på bojen som ska rundas och missar att GPS:ens fartvektor går på fel sida bojen. Det är snöpligt att behöva göra om rundningen men lätt att missbedöma när strömmen sätter med 3-4 knop.

Efter en dags fin segling över på svenska sidan får vi en fantastisk upplevelse när vi stilla vid midnatt seglar genom Albrektsunds kanal i månsken, medström och 1 m/s i ryggen. Det är totalt stilla och kossan på stranden undrar vad vi gör där. Bakom en klippa så kryper Carlstens fästning fram och avtecknar sig knivskarpt mot den klara kvällshimmeln tack vare månskenet. Den här upplevelsen hade gått att sälja dyrt till välbärgade turister men gårdagsnattens vindhärjning hade nog varit mer svårsåld. Alla dröjer sig kvar på däck trots den sena timmen för det här är något extra att drömma sig tillbaka till under händelselösa dagar. Tänk vad synd det är om alla dom som aldrig får segla på natten konstaterar vi innan de vaktfria törnar in.

Under lördagen tar vi oss söderut så att vi kan dra nytta och njuta av nästa kuling från sydost. Vi ligger då nere vid Fladen när kulingen kommer. I sol och dagsljus vi kan med härlig fart surfa norrut till målgången utanför Lerkil (30). Denna gång har sjöbenen infunnit sig så pass att alla kan njuta av den fartfyllda gången mot mål. Tänk att få avsluta en segling på drygt 400 M under så härliga former.

Målgång efter 96 rimmar på havet!

I Lerkil samlas 10 båtar för middag på Lerkilsbaren, utan ombordläggning i baren, och med skepparhistorier om tumlare, späckhuggare och hisnande farter under enastående surfar. Det är precis så det ska vara när man plockar russinen ur kakan och njuter seglingen en gång till. Många goda insatser har gjorts men frågan är om inte Linneas är störst då hon inleder sitt seglarliv genom att segla 96-timmars med en styv kuling. I distans räknat har Elsanta med Petter Almhagen seglat längst, 117,8 M, under 24-timmars. Under 12-timmars har Leif Thordenberg i Trix seglat bäst med 52,3 M.

Seglad väg för Tootiki under 96-timmar.

Första helgen i September, 5-6/9 seglas höstens 24-timmars och det ser jag redan fram emot. Då hoppas jag att få möta många nya såväl som erfarna 24-timmarsseglare vid uppsamlingen på Klädesholmen.

/Fritiof Pontén