Artikel publicerad i Västpricken 2020-4
12-timmars vintersegling kan bli litet vad som helst. Om vädergudarna är på dåligt humör innebär det 1 plusgrad, 13 sekundmeter nordvästlig vind och snöblandat regn. Men så kan det bli precis tvärtom – en kristallklar dag med 2 minusgrader, strålande sol och en lätt ostlig bris som sakta driver båten medan man bara njuter av tillvaron. Denna gång kan vi väl säga att vi hamnade någonstans mitt emellan.
Starten på vinterns 12-timmarssegling sker alltid klockan sex på morgonen. För att hinna ut till start behöver man alltså upp ur kojen vid femtiden och ge sig ut i kylan. Just detta moment brukar inte vara det mest uppskattade i hela konceptet men man får bita ihop. För vår del skedde starten vid punkt 20 – Höno, eller Rossbådan. Där startade samtidigt två andra deltagare men det enda man såg var deras lanternor. Denna segling samlade hela åtta anmälda båtar som alla kom till start men ganska utspritt över kusten, från Askimsfjorden i söder till Kyrkesund och Stenungsund i norr. Kul då med tre båtar på samma ställe, resten av båtarna startade på olika punkter.
För de fem båtar som startade i Göteborgsområdet blev det ett likartat taktikupplägg där alla började med att segla söderut och närmare kusten, för att undvika den kraftiga nordgående strömmen, och sedan vända mot norr litet länge ut för att dra nytta av samma ström. Söderut ljusnade det snart till en klar himmel med hög luft, norrut såg det murrigare ut. Vinden ökade gradvis från beskedliga fyra sekundmeter till sju, det blåste förhärskade från ost och vred under dagen mellan sydost och nordost.
När solen steg upp och mörkret drog undan började istället dimman rulla ut från Göteborg och älven. Den fyllde Rivö- och Hakefjorden och vältrade sig över Grötö och vidare ut över Öckeröarna och havet. Även från Nordre älv fyllde dimman skärgården och havet med bomull. Strax norr om Vinga, i en magnifik soluppgång, tog solen abrupt slut när vi gick in i dimman.
Att segla 8 knop över grund med 20 meters sikt är en säregen upplevelse, intressant också att se båten lämna ett kölvatten efter sig även i luften, men detta är inget man vill göra om trafiken är som en sommardag. Nu var det hanterbart men det blev till att hålla ordentlig uppsikt och lyssna noga efter ljud som kunde innebära mötande trafik. Man uppskattar värmaren i båten i dessa förhållanden, det blir väldigt kallt att stå i vinddraget i den fuktiga dimman men desto mer uppskattat att kunna byta rorsman och krypa in i värmen och tina upp sig.
Dimman höll i sig ända upp till Pater Noster där det började lätta en aning. Vinden stod sig och farten var god med extra skjuts av strömmen. Efter vändning i höjd med Skärhamn lättade dimman men nu var det molnigt och började redan mörkna. Med ljuset försvann också vinden gradvis. SMHI med flera hade spått att vinden skulle lägga sig en stund efter middagstid men att den sedan skulle komma tillbaka. Så blev det inte och flera deltagare fick inse att det var för mycket distans kvar i slutet på tiden och med alldeles för litet fart. Tyvärr bröt hela tre besättningar när de insåg att de inte skulle hinna i mål.
Stora Pölsan 
Pater Noster 
Mål i sikte!
Även målgång på en vintersegling sker i totalt mörker och vid målgången på punkt 2901 samlades hela tre båtar, då var en av de i och för sig på väg till sin målpunkt i Långedrag dit de småningom nådde om än något försenade. Det är en säregen finess med 24-timmarsseglingarna hur båtar skils åt efter starten men sedan sammanstrålar igen när det närmar sig målgång.
En fin dag blev det, ännu en av de bästa vinterseglingarna. Vi blev till slut åtta båtar som startade, fem som fullföljde och fyra som samlades, Coronaanpassat, för eftersnack och lättare middag på Öckerö Hamnkafé.
Alla gjorde strålande insatser men allra bäst seglade Bill Söderberg med besättning i sin Arcona 400 ”Chess” som i de utmanande förhållandena seglade hela 66,4 M. Omräknat till plakettdistans blev det 49,9 M. Imponerande insats också av tvåan Axel Bohlemark med besättning i sin First 36.7 som skrapade ihop hela 44,5 M plakettdistans i sin första segling!
Nästa chans att segla 24-timmars, eller våra andra timvarianter, ges första helgen i juni 2021. I år infaller denna samtidigt som nationaldagen vilket innebär ett utmärkt tillfälle att fira denna ordentligt med att ”dygna”. I skrivande stund vet vi inte vilka restriktioner pandemier och annat lägger på oss då så vi håller gemensam målpunkt öppet. Bevaka hemsidan 24-timmars.nu/vastkustkretsen/ och våra sociala medier så uppdaterar vi när vi vet.
Välkommen då!
