Svartvitt foto på ung Christer Forsgren i sittbrunnen på en träbåt.

Svenska Kryssarklubbens 24-timmarsseglingar

I 65 år har Svenska Kryssarklubbens ”24-timmars” bjudit på utmaningar för alla typer av seglare i alla typer av båtar. Det är en distanssegling, där det går ut på att segla så långt som möjligt under en bestämd tid – med dig själv som främsta motståndare.

Christer Forsgren seglade sin första 24-timmars 1962. Han hade hört talas om tävlingen när han hängde på en båtklubb i Årsta i Stockholm i slutet på 50-talet. 1961 övertygade han sin far att köpa en båt till honom och året därpå var det alltså dags för 24-timmarspremiär. Med pappan som gast. Ingen av dem var så vana vid det här med segling:

­- Vi seglade med vinden så länge det blåste och vi hann bara 44,3 distansminuter och höll en fart av 1,8 knop, skrattar Christer.

Svartvitt foto på ung Christer Forsgren i sittbrunnen på en träbåt.
Christer Forsgren på Rödhäxa, juli 1965. Foto: Lars Ekenborg.

Några år senare kom han på att det var en smartare taktik att segla tvärs vinden och den avverkade distansen blev längre och längre. Numera seglar han en Sveakryssare och väljer ofta de längre tidsperioderna i ”24-timmars”. För, trots namnet, seglas ”24-timmars” inte bara under ett dygn, utan den finns i varianter från 12 timmar till fem dygn.

En annan seglare som också gillar att vara ute lite längre än 24 timmar är Susanne Bernhardsson som seglar på Västkusten. Hon var med första gången 2002, som gast på veteranen Thomas Lundgrens Wasa 55, under en 72-timmarssegling. Sedan dess har det blivit några fler 72-timmars, men även 96-timmars och till och med en 120-timmarssegling. Totalt seglade Susanne in 1200 M på några år och fick en guldplakett. – Det blir en helt annan grej att vara ute flera dygn. Du hinner få rutiner ombord och man kommer ut på öppet hav på ett annat sätt, säger Susanne.

 Man behöver inte vara proffseglare för att vara med på en ”24-timmars”. Susanne hade gått en kort seglingskurs och gastat lite åt kompisar. På båtmässan berättade Svenska Kryssarklubben mer om ”24-timmars” och hon anmälde sig till deras gastbank. Navigationskunskaper motsvarande förarbevis hade Susanne haft rätt länge, men det var först 2003 som hon skrev provet.

Nu har Susanne inte seglat ”24-timmars” på några år, men i stället vågat sig på en atlantsegling tillsammans med några ur 24-timmarsgänget, tack vare de erfarenheter och kunskaper hon fått från de här seglatserna.

Kryssarklubben anordnar ”torrseglingar” under våren, bland annat i Göteborg och Stockholm. – Det är jättebra, för då kan man öva navigation och diskutera regler under trygga förhållanden, säger Susanne. Vem som helst är välkommen till ”torrseglingarna”, inte bara medlemmar i Kryssarklubben, eller vana seglare.

– Det är så lärorikt att segla ”24-timmars”, säger Susanne. Jag kommer definitivt att fortsätta med det!

Christer Forsgren har under åren samlat ihop en kärntrupp till sin besättning, de flesta är gamla arbetskamrater. – Vi brukar träffas någon gång om året och prata minnen. Jag håller också alla informerade om årets seglingar, även de som inte varit med ombord, så är det lättare att ragga gastar om någon får förhinder, säger Christer.

Banan som seglas består av ett stort antal rundningspunkter, som kan vara sjömärken, små öar, sund och liknande. Varje punkt får bara rundas två gånger och varje sträcka får också bara seglas max två gånger. Det går inte att segla hipp som happ mellan punkterna utan de har en viss inbördes ordning som de ska tas i. Man startar och går i mål på samma ställe och får tidsavdrag om målgången görs för sent. Reglerna ger alltså skepparen och dennes besättning en utmaning att komma på den smartaste vägen att segla utifrån rådande väder- och vindförhållanden.

Christer och hans besättning sätter upp mål för varje segling, allt för att göra seglingarna angenämare och mer lärorika. I målen kan de till exempel ange hur långt de vill segla, att de ska besöka nya punkter de inte rundat förut och att god kamratskap och god mat ska förekomma på seglingen. Och ett av de stående målen är att genomföra seglatsen i Åke Améens anda. Den gamla seglingslegenden Åke Améen är ”24-timmars” andliga fader. Han deklarerade: ”Segla inte meningslöst fram och tillbaka bara för att samma punkt får rundas två gånger, utan sök vidga kännedomen om kurser och leder till havs och i skärgård. Nyttja inte någon punkt mer än en gång och korsa inte ditt eget spår. Ju avlägsnare punkt som uppnåtts, desto angenämare segling.”

Men seglingen kan förstås vara givande även om man nödgas runda samma punkt två gånger, så en sådan sak ska man inte bli avskräckt av. Under ett ”24-timmars” råkade Christer och hans besättning ut för riktigt dåligt väder och fick söka skydd inomskärs. – Så segla ”meningslöst fram och tillbaka” gjorde vi – i två hela dygn! Denna segling kommer inte att gå till historien som vår ”förnämligaste”, skrattar Christer. Totaldistansen den gången blev 607,9 M med en snitthastighet av 5,1 knop, så så dåligt blev inte resultatet ändå.

Det delas inte ut några priser till dem som seglat längst under varje segling. I stället ackumuleras distansen år från år (justerat med LYS-handikapp) och deltagarna får en bronsplakett när de uppnått 300 distansminuter. Efter 10 000 distansminuter får man den finaste utmärkelsen man kan få: ”järn med emalj i hög serie”. Christer har skrapat ihop nästan 9 500 distansminuter och ligger femma på maratonlistan.

”24-timmars” går två gånger varje år, första helgen i juni och första helgen i september.

För Susanne Bernhardsson har det blivit fler gånger som gast på Thomas Lundgrens båt sedan den där första gången 2002. Vanligtvis är de fyra till sex personer i besättningen och alla följer väderprognoserna noga dagarna före seglingen. Väl ombord gör de upp en taktik. – Det brukar vara ganska givet åt vilket håll vi börjar segla, säger Susanne. Oftast anpassar vi första sträckorna så att vi kan laga mat och äta middag.

Eftersom seglatsen pågår dygnet runt måste skepparen och besättningen planera så att det alltid finns någon som behärskar båten och navigering på varje vakt. – Vi har kört ett vaktschema så att vi nattetid är två som är uppe och seglar fyra timmar åt gången. Vi ”saxar” passen, så att inte båda är lika trötta samtidigt, säger Susanne.

Åsa Waldum har gastat en gång på en väns H-båt under en solig 12-timmars i augusti. – Det var helkul! Jag har bara varit med på korta kvällskappseglingar tidigare och detta gav så mycket mer, säger hon.

Utformningen, med att segla längst sträcka på en bestämd tid i stället för en bestämd sträcka på kortast tid, tilltalade henne. – Det kräver en helt annan planering och gör att besättningen måste samarbeta på ett annat sätt än vanligt, säger Åsa.

Åsa har bara en sak att säga till den som funderar på att delta i ”24-timmars”: – Bara gör det! Den här seglingen innehåller så många komponenter: allt från spännande tuff segling till total avslappning i stiltje. Dessutom får man umgås med vänner och fixa god mat, säger hon.

En annan som provat på tjusningen med ”24-timmars”är världsomseglaren Hasse Bauer.

— För mig var det ett möte med något som jag aldrig gjort tidigare, säger Hasse. 95 procent av all min segling gäller att segla så fort som möjligt. Här var det en mysig gemenskap, både i båten men också mellan båtarna. De kändes som medtävlare, inte motståndare, säger han.

För en proffseglare som Hasse Bauer bjöd ”24-timmars” på oväntade utmaningar. Han är van vid att allt handlar om fart, men nu var navigering minst lika viktigt. Eftersom deltagarna seglar sina egna vägar, blev det en del oväntade möten. – Det är kul att möta båtar som kommer för konstiga bogar och fundera på vilken punkt de är på väg till, säger Hasse.

”24-timmars” är en prestigelös tävling, där alla sorters seglare, från nybörjare till veteraner kan känna sig hemma. – Det var en skön känsla att få ta ner hornen från pannan och njuta av seglingen. Jag har stor respekt för alla som seglar 24-timmars – inomskärs och utomskärs – och både navigerar och seglar snabbt, säger Hasse.

Av Pernilla Pettersson Hjelm

Pernilla har en bakgrund som sjöscout och familjeseglar H-båt och Scampi. Hon har ännu inte provat 24-timmars.

Artikeln publicerades ursprungligen i På kryss, nr 3, 2009.


Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.