Årets höstregatta på västkusten – en blåsig historia
Efter att sommaren glädjande slog till augusti kom lågtrycken lagom till vår 24-timmarshelg första veckan i september. Hösten varslade om sitt antågande.
Plan och taktik
Något minskat antal anmälningar noterades vilket sannolikt beror på det relativt svårförutsägbara vädret. Långtidsprognoserna från Tyska institut hade varslat om svaga vindar medan de nordiska tippade lite mer åt det friska hållet. De senare visade sig vara rätt. Medelvinden över dygnet var väl över 10 m/s med variation mellan 0 – 22 m/s. De åskbyar som förekom i den friska medelvinden ställde till det med inte bara varierande vind utan också kraftigt regn med noll sikt. Vindriktningen var mer eller mindre utlovad att vara mellan VSV och SV över hela dygnet.
De strategiska valet var att segla söderöver där vinden skulle vara någon mer moderat men som bekant saknas skärgård här varför valet ger en segling med garanterad sjögång under hela dygnet. Många valde detta spår vilket lönade sig distansmässigt men frestade hårt på balanssinnet hos många. Enligt en vederhäftig undersökning under det gemensamma efterarrangemanget på Klädesholmen hade drygt hälften av deltagarna drabbats av sjösjuka.
Valet att segla i nordligare vatten gav emellanåt möjlighet till sjölä men fick betalas med friskare vindar. Tyvärr innebar detta val att det krävdes en del kryss för att ta sig söderut då vinden vred åt sydväst under morgonen.
Seglingen
Upplevelsemässigt måste natten, sjösjukan till trots, betecknas som magisk. Mellan molnen uppenbarade sig en relativt välfylld måne som i det närmaste gjorde plottern överflödig.
Lite erfarenheter från seglingen var att några båtar fick tillfälle och behov av att nyttja sina stomfockar. Dessa ligger ju normalt tryggt stuvade i någon bänk i väntan på hårda vindar. Vindarna kom och i ett fall skörade genuan för en seglare efter 20 minuters segling. Enligt en icke helt ojävig uppgift utfördes en helt smärtfri sättning av stormfocken runt förstaget utanpå den inrullade genuan. Detta kan vara en mycket svår manöver då focken tenderar att fastna i skoten som även dessa ofta måste rullas in runt genuan. Är vinden hård och det dessutom är mörkt kan det bli en mycket tidsödande övning.
Ett gott råd till er som innehar en dylik stormfock är att öva in sättning i dagsljus i lugnt väder. Problemen skall inte komma som en överraskning när det väl blir skarpt läge.
Det blev en del båtar som av olika skäl inte startade Antalet båtar som bröt i den relativt friska vinden inskränkte sig till 3 st. I inget fall var det båten som ”gav upp”. Uppenbart fungerar båtarna väl.
Efterträff och resultat
I år kom totalt 7 båtar till Klädesholmen där antalet middagsgäster minskat från 46 till måttliga 32 personer. Vädret råder man som sagt inte över. Återigen måste vi tillstå att det var fantastiskt gott. Misstänker att förberedelsen med ett dygn med asketisk mathållning påverkar upplevelsen.
Ur resultatlistan för 12-timmarsseglarna noterar vi särskilt Hampus Helgegren som seglade omräknat hela 57 sjömil med sin Albin Express Liberty.
En anmärkningsvärd distans för 24-timmars om hela 211 sjömil som bar till Kullen och gjorde Anders Nyberg med RM1350:an EMBLA. Omräknat med handikapp blir det smått otroliga 151 sjömil.
Utanför ”pokaltävlingen” seglade ett par båtar 48-timmars där ”Mattson” i Wauquies Opium 39an Primerose avverkade hela 263 sjömil.
Att sträckorna blev längre än normal detta år handlar givetvis till viss del om att vindarna var väl prognostiserade som friska och konstanta under hela dygnet så att både kryss och läns lätt kunde undvikas. Men det handlar även om en fungerande båt, fungerande besättning och god planering.
Alla resultat finns på vår resultatsida.
Nästa bekväma segling sker den 1:a advent då vinterns 12-timmars genomförs.
Välkomna då önskar vi i 24-timmarskommiteen
